Bättre sent än aldrig. Här kommer Dubais bilderna (:

Hej du. Indoor skiing.


Vacker utsikt - men framör allt: E´N BEDÅRANDE BOJAN!! A-K är rörd.


Atlantis.


Det är lite kallt. Det blir sådana otroliga kontraster förstår ni.


Tjusiga bruttor.


Sangetoj har gjort ett märke även här.


Bojan shakar sanden.


Dubai bjöd på enastående siluetter


Vilken grön oas.


Och sopbilar. Som man liftade med. Om man ville.


Palmer fanns det gott om.


Bojan bjöd A-K på en hejdundandes show innan MJ's This is it, och innan pop corn förödelsen...:P


Häst+Bojan.


Häst+A-K.


Vårt favvostråk.


Utanför Jumeirah Beach. Fabulous.


Hepp.


Shoppingcenter. Ett av Tusen miljoner.


Poolen på K.Porte. Clean och folktom = ett "paradis" med ständig bevakning.


Det gäller att vara snabb på foten när araberna drar upp tempot.

En liten vardslig tabbe bara. Inget mer.

Jaha. Hej horrni. Har ni tankt pa det dar med tiden. Och overgangen mellan natt och dag? Det har vi.

Man skulle kunna saga att vi i skrivande stund redan skulle ha varit i Sverige. Ja.
Vi ar dock kvar pa K.Porte. Ni forstar, det gick lite snett. Lordag 02.40 var tidigt i gar morse. Inte sent ikvall. Simpelt kan tyckas. Men for sangetojs rakning en aning komplicerat.
Det var bara att slanga upp Visa-kortet for nya hembiljetter.

Vi har just sovit tva timmar uppe vid poolen for att fordriva nagra av vara 20 timmars vantan pa ny avgang mot Svea.

Sa det kan ga.
Ses.

/Den godtrogna och den blaogda

Bolltricket.

Hey folks!

Idag ar det onsdag. Och jattevarmt, som vanligt i Dubai med andra ord. (typ 35 grader)

Vi borjar med en kommentar.
Pa stranden igar sag A-K en kraka, varpa hon utbrister:
En jattekraka! Han ska dricka! Duschvatten!

Lite mer varma i kladerna (bokstavligt talat) kan vi nu vara kvarter runt K.Porte. Utanfor ett visst strak ror vi oss ogarna. Vi sager inget mer.
Vi kan aven konstatera att lakansystemet pa k.porte kan ifragasattas STARKT. Ska man behova genomga en kamp mot lakanet varje kvall for att komma i sang!? Det ar fragan.

Kvallarna har kommit att bli vara avslappnade "get to know each other deeper-stunder". Med fniss och allvarligt snack langt in pa natta. Gardagens tema var Foraldrar (kann er traffade pappsar) Vindarna pa stranden ar LJUVLIGT (Bojans far Goran) SAGOLIKA (A-Ks far Peter).


Nu till rubriken pa detta inlagg. Det beromda bolltricket. Ni vet vad vi pratar om, eller hur?
Sa har gick det till: Vi ligger i lugn och ro pa stranden. Men borjar ana orad da dom danska hollandarna som spanat pa oss hela dagen borjar kicka boll bara nagra meter ifran oss. In i det sista tanker vi: Neej, inte bolltricket!! Men, jo. Bojan utbrister "Naa, nu kommer den!!" A-K svarar "Vilken da?" Bojan "Bollen!" A-K vander sig reflexmassigt om medan Bojan ger i fran sig ett tjut.
Forlat oss, MEN: Ska man over huvud taget ge sig pa bolltricket maste man gora det med stil o klass. Dvs klacka ur sig nagat mer genomtankt an "Sorry". Kanske nagot i stil ned "Sorry, enjoying the beach today?". Och dar kan konversationen borja. Men icke sa Nippe.

Vi maste beratta en sak till: I morse pa transporten till stranden (Ja, vi aker transport varje dag aven i Dubai) var stamningen valdigt tryckt. Det brukar tjoas och tjimmas i vanliga fall, och till raga pa allt steg en odor av kalkon ur Bojans pase. Inte OK.

Vill man ga pa nattklubb ar det bara att stanna till pa K.porte och glida in pa Rags. Skamt a sidor: Vi avrader alla STARKT fran att ens ga dit.

Dessutom har receptionisterna pa k.porte inte utbildat sig pa Schartau, det marks mycket tydligt sa att saga. Eeeh pom.

En snabb information till er shoppingsugna. Kom hit. Mall'sen vaxer for varje gang man gar dit. Vi lovar. Och affarerna bara raddar upps sig en efter 1000.

Nu bar det av till bio, MJ's "This is it" star pa tapeten. Kommer bli mumma. Sedan middag pa chili's.

Tyvarr blir det inga bilder forran vi kommer hem. Vi vill inte stoppa nagot USB i datorerna har, man vet ju aldrig...

Ciao\

Heiniken och ett glas vitt

Ps. Bojan: Solid, Anna-Karin, det ar nagot valdigt hallfast och sakert.
Varpa hon med en segergest utbrister: JAAA, Jag fick till det!!

Sangetoj goes Dubai.

Here we go again. Det har med emiraterna horrni, eller UAE - United Arab Emirates. Det ar bra skit. Framforallt ar K Porte Inn bra skit. Det vill saga hotellet vi vistas pa denna vecka. Samuel en utmarkt portier.

Men dom saljer utgangen yougurt och apelsiner staplade i pyramider pa supermarket. Varmen smaktar . Till en borjan undrade vi om vi skulle skyla oss eller inte. Nu har vi bestamt oss for inte. Sahar efter en formiddag pa playan kanner vi oss sa dar svenskt rodlatta och klibbiga i haret. Med lite patryckningar har vi fatt stadat i rummet. Vi kanner oss fralsta och kan likna det vid en nystart.

P.s Nar Bojan spontant sjong till tonerna av "Jenny let me love you" med EMD blev AKs kommentar jaha, den gamla dangan.
Tack och bock! Pa aterseende. Hepp!

Nu tanker vi pa bjorn. Baby don't hurt me. No more.

Dags for en munsbit.

P.s 2 Bilder uteblir tills vidare. Den som vantar pa nagot gott.

Bojan: Is it dangerous to sit here? Chauffor: Yes

That's it =)

Caramba!!

Så, då var det dags för A-K att bege sig till Svea rike med köttbullar på IKEA och tjugolappar med Selma. Bojan stretar på i två veckor till och gör det med bravur :)

Vi fick en fantastisk avslutning i förrgår på hallen med mat och dricka :) Bättre slut kunde man inte önska sig! :D

Tack alla som läst här i sommar, nu får vi se vad som händer med Sängetöj.

Vi avslutar med en lista med norska ord som vi kommer ta med oss hem och ösa över er, be prepared:

- Kosligt
- Flink
- Kämpe bra
- Dere/docke
- Hvis
- Biltjaffs

HA DE!

Fruktansvärt vansinnigt roligt.

Trollet på hallen (denna gång Diego) kramar ihjäl A-K.

Uttrycket ”I vilken ende ska vi börja” har väl aldrig passat bättre. Vi väljer dock att börja med att berätta att vi har besegrat Knivskjellodden. Om man nu ska vara petig (och det ska man) Europas nordligaste udde. Den ni!

Det var i lördags det hände. Det var i lördags vi gick upp klockan 07.15 för att matcha 08.15 transporten. Och det var i lördags Kim (chauffören) försov sig för första gången på fem år. Typiskt.

Detta förde dock mycket gott med sig vilket vi kan inse så här i efterhand. Vi insåg snart att vi skulle bli tvungna att lifta upp. Efter en trög start utanför Lagunen föreslog AK glad i hågen att vi nog borde ta oss till flygplatsen då det är mycket mer liv och rörelse där. Och visst kände vi pulsen. Människorna, skrålet och den internationella atmosfären var mycket påtaglig.

Till slut hände det oväntade. En bil stannade! En kaxig norsk lokalbo med glajorna på tog oss halvvägs upp. Det gick undan i kurvorna och då renarna kom i vägen utbrast hon ”DOM VILL BLI PÅKÖRD!” ”DOM VILL BLI SPISED!!!!” samtidigt som hon i princip låg konstant på tutan. Nu har vi liftat med en lokalbo helt enkelt.

Man kan ju tänka sig att en Volvo V70 med endast en eller två passagerare skulle stanna för ett par harmlösa liftare i nordnorge, men icke sa Nippe. De som däremot öppnade sin famn (och baksäte) var två tyskor med den minsta Golf ni någonsin kan tänka er. Vi fällde ihop oss alla fyra som några andra fällknivar och kunde gladeligen tacka genom att bjuda på gratis inträde till Nordkapphallen. Det handlar om att ha kontakter.

Vi och de söta tyskorna som plockade upp oss, bilen ÄR bakom oss. Så ni kan ju föreställa er storleken...

Så började den evighetslånga pilgrimsfärden.
På vägen dit tog vi det lugnt, med diverse foto- och fikapauser utan en tanke på stress. I fokus var njutningen och umgänget. Vädret kunde inte ha varit bättre och Kobbe slutade aldrig förundrats över att vi lyckats pricka in en så bra dag.

En BRA norsk lösning med planka över sankmark - den första i världshistorien. Hepp Bojert.

Stenbollskriget är igång, fast bara på skoj såklart :)

Joel och A-K i den vackraste dal ni kan tänka er.

Myskram. AK är gravid och se hur fint Bojan stöttar magen med sitt lår. Haha

Varför stå still på bilden när man kan hoppa :D

Känslan är faktiskt enorm – vi har varit på Europas absolut nordligaste udde. Hade känts snopet att vara här hela sommaren utan den bragden.
Hemfärden något mer pressad. Trots två timmars förseningar på morgonen planerade vi att hinna med 16.15 transporten för att slippa liftandet igen. Bojan hade träsmak i fötterna (tänk stepp terräng) och svor så till den milda grad då tårna stötte i sten efter sten.
Vägen ville ALDRIG ta slut, efter varje stigning kom en ny… vid det här laget hade alla fyra mer eller mindre vätskebrist. Vi började fantisera om vatten och räddaren i nöden för dagen blev Cory som jobbade uppe på hallen. Han skickade med fyra flaskor Imsdal med transporten. Och vi LOVAR det var det godaste Imsdalsvattnet vi någonsin insupit. Jösses.



Planen var att dagen skulle avslutas med Joels hemlagade pannkakor och film. Men icke sa Nippe. Strax före tolvslaget gled vi vana in på Zett och fick vår stämpel en sista (?) gång. Eeeh..pom.


Vi avslutar raskt med ett klockrent citat från förfesten hos Calle:

”Hur många var dom?”
”Ganska många. Kanske två.”
(Tack till Calles otroliga immitationsförmåga och Tv3s programserie Baren)

/Baristan och receptionisten

Jesus Christ Superstar så att säga

The final countdown.

God dag yxskaft.

Internet har varit nere. Mageröja har legat i radioskugga. Och vi har gått in i dimman, IGEN.

Ett vändpass blir man trött av, det kan vi intyga. Idag fick vi täcka upp för våra kära kollegor i restaurangen som igår hade ordnat med festligheter på MC hyttan i våra fotspår. Klart man ställer upp.

Bojan på jobb i Kaffehuset

Sedan senast har detta hänt:
Fågelsafari! :D Fantastiskt roligt hade vi iklädda världens kusligaste Michellin dräkter. Vi hade gjort nästan vad som helst för att ta med dem hem. Overaller är underskattat.
Innan avfärd laddade Bojan givetvis med åksjuketabletter för att vara på den säkra sidan. Och vågorna gick höga bitvis så det var nog klokt gjort.
Fåglarna vi såg var många många tusen mijloner. Nästan så där äckligt många. Vi ha kommit fram till att vad som helst i för stor mängd har tendensen att ge ett motbjudande intryck. Utom glass, givetvis.

Bojan, AK, Therese och Kobbe på ishavet

Joel med kikare och AK spanar efter fåglar. En klassiker.

Malin och AK

Coool bild som Bojan lyckades med va :D

Lunnefåglar, örnar, olika sorters fiskmåsar och trutar och några svarta hönliknande varelser fick vi se. Fåglar är dock inte speciellt intressanta typer enligt oss. Några små sälar skymtade vi också.

Vi tror oss veta att vi aldrig mer denna sommar kommer dansa loss på Zett (!) Vi har mognat och kommit till denna insikt efter i lördags. Stämningen var tryckt. Man kunde skära i luften, och musiken var BEDRÖVLIG. Ett stickprov:
- Can’t get you out of my head – Kylie Minogue
- We’re going to Ibiza
- It’s raining men – Gary Halloway
- E-type…

JEEEESUS!!

STICK: Det har plötsligt gått upp ett ljus!!! Under alla dessa veckor och blogginlägg har vi ALDRIG, inte en endaste gång, lyckats nämna den underbara musikern JACK JOHNSON. Så, nu har vi det.

På fredag kör Bojan dubbelpass, dag i Kompasset och kväll i Bommen =) Låter kul. A-K kör vidare på kvällspass med José i infon, utklädda till Troll (AK) och Trolla (José).

Verkar aldrig konstigt. (Många tack och hälsningar till Bojans mamma)
/A&B

Eeh.. Ja hur var detta med att hålla i väskan och ta på sig koftan samtidigt A-K?

Ps. Vi har en Kleptoman i hushållet!!! I morse innan avförd till jobb letade A-K febrilt efter sina nycklar. Ifrån ingenstans plockar Bojan upp dessa ur sin väska med kommentaren ”Här är dom.”. Ja.
Senare samma dag. A-K får ett sms av rumskompis Kobbe som undrar om någon av oss råkat få med sig hennes nyckel. Även denna återfanns i Bojans väska. Eh, ja Bojan, vad är planen?? Scaaary ;)

Absofuckingloutely.

Kobbe och Bojan på jobb i bommen :D

Torsdagsmorgon med frukost i solen. Vi är överväldigade. AK har börjat äta müsli istället för gröt och Bojan är besviken.

Vet ni vad. På fredag bär det av på ”fugle safari” tillsammans med diverse glada prickar härifrån. Ska bli kul.

Tidigt imorse åkte Pablo med Hurtigruten mot Tromsö och vårt matförråd är större än någonsin då hans rester lämnades hos oss. Det känns konstigt att inte få se hans kalufs på hallen mera. Vi får nöja oss med Ulricas fjäderdum till hår.

Vi fårstår att ni spricker av nyfikenhet vad det gäller personalfesten som gick av stapeln i lördags. Och vi ska inte göra er besvikna. De var en av de bättre kvällarna här på toppen och vi kan sammanfatta den i tre ord: José, Strawberry daiquery och Grease.

Maten bestod av ris (som vanligt) men denna gång med ett antal smörklickar utspridda i plåten. Därtill förtärde vi kalkonfiléer med annans sås. Gott, hmmm, intressant, ja. Svar ja.

Folk börjar så sakteliga droppa av nu. Om en vecka sticker Therese och om drygt två veckor är AK på väg. Bojan däremot har fått sitt kontrakt förlängt till den 23 augusti och kan nu slappna av vid denna tanke.

Vi undrar vad som händer därhemma? Kommentera mera.

Nu väntar en promenad i det fina vädret med lite matsäck.

Järnspikar!!

/Bojan å AK

Glada i hågen innan personalfesten!

Bojan och Joel på väg till MC-hyttan. I plastpåsen döljer sig kalkon och ris...

Å så var festen igång :D

Jaaarnskipar José!!

Se vad Bojan njuuter :D

Lite svar och andra tankar =)

Hej hopp!

Tänkte att jag passar på att skriva ett snabbt, kort inlägg så här mitt på lördageftermiddagen :)
Min fina Bojan är på jobb i Kompasset (restaurangen på hallen) idag. Men i kväll hörrni, då SMÄLLER det!! Personalfest för Info/Bom i MC-hyttan. Vi är så laddade.

Lite svar till morbror Lennart kommer här:
- Fiskevattnet är extremt bra här. I varenda liten pöl finns det liv minsann. Vi har inte provat själva än, men de som varit ute har alltid med sig sin fångst hem, och det är inga små firrar inte!

- Nordkapp står precis som det låter som för "den nordligaste klippan", på engelska North Cape. =)

- Trevligaste turistnationalitet blir äldre brittiska par, och den otrevligaste är helt klart Honningsvågborna själva! De är riktigt bittra och förväntar sig att bli behandlade som VIP. Och så hör man inte vad det säger heller. Fast de kanske inte riktigt räknas. Av utländska turister får jag nog säga att det varierar väldigt. Tyskarna är den överlägset största turistgruppen och de är nog lika många trevliga som rikitgt frustrerande.

Roligt att korten kommit fram =) Tack för kommentar, alltid lika roligt :D

Peace out,
A-K

It's too much with the earth life!

Lagunen, vi bor längst ner till höger.

Bonjour!!

Nu är det tajt med det jordiska livet. Vi håller oss med nöd och näppe ovanför ytan. Vädret bjöd tre riktigt fina dagar med 25 grader men nu är vi tillbaka i den vanliga dimman igen.

Regn, blåst och kuling.

Tänk vad fint det kan vara i Nordkapp.
Hej AK! Tippar på en 8 grader "varmt".

Den allra finaste av dagar tog AK initiativet att tillsammans med Emelie ta ett dopp i en av de mindre pölarna uppe i ett närliggande berg. Fort i, fort upp, milt uttryckt. Det fantastiska var att man kunde soltorka och sitta kvar i värmen resten av eftermiddagen.

Bojan on the other hand, var tvungen att ta transporten upp till jobbet för att vara låsevakt. Inte fy skam.

Vi har jobbat lite mera tillsammans i infon. Team AK/Bojan slår det mesta med hästlängder skulle vi vilja påstå. Allt blir så avslappnat och naturligt.

Apro på naturligt. Vi har en kollega som slänger ur sig dom mest underbara kommentarerna i kombination med tixliknande rörelser. Gårdagen bjöd på två. Då det vankades pizza i personalmatsalen på jobbet blev folk som galna. Kön ringlade sig lång och när vår kollega stod med pizzaslisen i högsta hugg kom en annan person in som redan ätit. Kommentaren löd:

"TA BORT HONOM, HALLÅ, TA BORT HONOM, MEN GÖR DET DÅ, BORT MED HONOM!!!!!"

Detta på skånska, låter frrrrruktansvärt roligt. Siluetten av honom är spikrak och hans arm pekar rakt mot personen i fråga.

På lördag planeras det för personalfest. Oj, va roligt vi ska ha. Lokalen är ett stycke mc hytta och förhoppningsvis står Rica för maten. Sen bär det av till Zet om det går som planerat vill säga.

En ny arbetssituation har uppstått. The boom även kallad bommen. Det är här alla gäster betalar den hutlösa entrén på 215 norska. Majoriteten häpnas, svenskarna nickar och ler.

Bommen i sig är en ganska liten oas där man kan chilla och spela spel mellan bilar och bussar.

AK utanför bommen =) Utan en endaste pose på Bojans begäran.

Vidare har Bojan äntligen fått uppleva sin barndomsdröm. Ropa ut i högtalare. Den är skev, den är skraltig men det är en högtalare och Bojan är lyrisk. Första försöket blev dock mindre lyckat. Då vi hittat en kvarglömd påse med vykort och DVD från souveniren tänkte vi att detta måste vi ropa ut till den stackars gästen.

Efter att ha upprepat sitt mantra tar Bojan ton och trycker på knappen.

"Attention please, We have found a plastic bag with credit cards and the DVD at the toilet"

Efter ett skrattanfall kommer vi fram till att Bojan faktiskt sagt credit cards istället för postcards. Skammen är total.

Vi är lite ledsna också då Pablo kommer att lämna oss. Han får tyvärr inte jobba kvar i Nordkapp. Men vi kommer att hålla kontakten och saknar honom redan.

Då man möts av en motgång lättas stämningen upp avsevärt av kommentaren:

Skjut mig!!!!

Detta var den andra extremt roliga kommentaren vår kollega myntade.

/AK o Bojan

Det ligger dimma över ishavet...

Raggen går i Honningsvåg by night.

Det obligatoriska fotot med Trollet är taget.

Nordkappsmössorna på.

Eeeehheeh....pom!

Vår lediga lördag tillbringades på hallen, denna gång som turister. Det var en och en halv intensiv timme med följande innehåll:
- Souvernirbesök
- Våfflor/kaffekaka
- Privat filmvisning
- Fotografering

En liten incident inträffar strax innan fyra. A-Ks mobil med fodral är spårlöst försvunnen. Hela hallen engagerar sig och stämningen är tryckt. Bojan försöker lugna och reda ut vad som egentligen hände? Var såg du din mobil sist? Kan du ha tappat den i bion? Hade du den med dig in?
Frågorna haglar och A-Ks hjärta slår allt snabbare.
Som en ängel i nöden (tänk Kobbe) kommer assisterande butikschef till undsättning. I handen håller hon det mest bedåårande lilla regnbågsfärgade fodral och lyckan är total. Mattias skäms åt A-Ks vägnar då hon lagt den på hatthyllan i Souvernirbutiken.
Allting har en ände men korven den har två.

Transport hem tillsammans med spanjorer väntade. Inom kort stod fotboll på tapeten för Bojans del. Så efter lite handling på Rema 1000 tog vi en rask promenad till närmaste fotbollsplan (som snarast kan liknas vid en lekhage på en så där 60 kvm med konstgräs). Jubel uppstod och spelet var snart igång. Tre bollsäkra spanjorer och en svenska. Kan det bli bättre? Svar nej.

Efter middag var det dags för vistelsens första utgång. Honningsvåg by night.

Pim-pam-pom är en mycket känd spansk lek som lektes på förfesten på Betania. Reglerna är ytterst komplicerade och bara ett fåtal utvalda individer är begåvade nog att förstå dessa. Vidare mot Zett, stans enda nattklubb. Och det vill inte säga lite. Det är lite där det händer. HÄNDER med stora bokstavar =) Vi går inte in i närmare detalj.

Gratis inträde och världens hittills godaste Strawberry Daiquery (EVER!!!), som dessutom chefen bjöd på. Det dansades och svetten droppade. What a night.
Hemfärden var också den One of a kind. Arm i arm och trötta men glada i hågen vaggade vi hem tillsammans med Joel sjungandes allt från Daggstänkta berg till Hooked on a feeling. Klockan fyra sussade vi gott fem timmar framåt.

Vi har valt ut några gobitar till bilder, denna gång med personer i fokus.
I'm going in!

Eeeh pam.

Det ser mörkt ut Bojan.
Huvudentrén till Nordkapphallen.

Pablo och Kaffehuset i all sin glans. MEN, var är den riktiga kaffemaskinen undrar Bojan...

Kör hårt!

Aurora bar med personal.

Mattias vid informationsdisken.